Hade nog aldrig riktigt reflekterat att vart man än går så finns det alltid en nödutgång: bussar, tåg, flygplan, stationer, arbetsplatser, restauranger, köpcentrum och även hemma hos var och en av oss. Det spelar ingen roll vart vi än befinner oss så kommer det alltid att finnas en utväg ditt vi kan fly, ditt vi kan nå säkerhet och känna trygghet; ett stället bortifrån fara.
Vad är säkerhet ? En plats där vår kropp kan vila, där vår kropp kan känna sig utom fara, känna sig i lugn och ro, utan att behöva oroa sig mer än nödvändig. Vi flyr så att vår yttre människan, vår kroppsliga del kan må bra, så att vår den kommer till ro men vad om vår inre människa, vår själ och ande?.
Vår kropp kan befinnas sig vart som helst och vara i fara, samtidigt som vi är medvetna att det alltid kommer att finnas en nödutgång vi kan ta för vår kropps välbefinnande. Men vilken nödutgång kan vår inre människa, vår själ och ande ta ?
Herre mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa och min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn! Psalm 18:3
Vår inre människa har också en nödutgång, Herren Jesu. Han är vår nödutgång, en nödutgång som inte leder vart som helst utom till det eviga livet. Till Honom kan vi alltid, alltid vända oss vid fara, till Honom kan vi alltid springa, hos Honom kan vi alltid vila, hos Honom kan vi alltid hitta den säkerhet och trygghet vår själ och ande söker.
I nöden, i sorgen, i ensamhet, i oron, i glädje, i och under alla omständigheter; det spelar ingen roll vilken fara vi genomgår eller vilken klockslag det är, ska Du veta att du kan ta nödutgången som är Herren Jesu.
Var min klippa där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som gett befallnin om min frälsning. Du är mitt bergfästet och min borg. Psalm 71:3
Herren är alltid till hands för den som vill söka Honom, för den som vill fly till Honom. Hos Herren kan vi alltid hitta tryggheten vi behöver, inte enbart vår kroppsliga gestalt men även om vår inre människa, vår själ och ande. När vi väl använder nödutgången så vet vi att vi finner ro, att vi kan andas ut, att vi kan vila, att vi kan se hoppet igen om att allt kommer att bli bra. Och störts av allt leder utgången till det eviga livet.
Om vi vill klara oss från fara så tar vi alltid nödutgången, för vi vet att den tar oss till säkerhet. Låt också din inre människa, din själ och ande ta nödutgången så att den kommer till ro.